Meny
När ett brott har anmälts startar polis och åklagaren en förundersökning. Vid allvarliga brott är det alltid en åklagare som är chef över utredningen. Vid enklare brott sköter polisen själva utredningen.
Det är under förundersökningen som polisen ska ta reda på vad det är som har hänt. Deras utredning ska bedrivas objektivt. Det innebär att omständigheter som talar för en misstänkts oskuld ska lyftas fram och inte gömmas för t.ex. en försvarare. En bra försvarare intar en aktiv roll även under förundersökningen och t.ex. ser till så att polisen kollar upp spår som talar för den misstänktes version.
Det som sker under förundersökningen, t.ex. vittnesförhör och bilder på skador, samlas i ett protokoll som sedan ges in till domstolen om åtal väcks.
Det är sällan bra att närvara på ett förhör utan en försvarare, som ser efter att dina rättigheter inte kränkts. Det kan tex. handla om att se till att den misstänkte får en fullständig brottsmisstanke uppläst innan den får svara på frågor. Den som är kallad till ett förhör har en skyldighet att infinna sig till förhöret, annars kan den bli hämtad av polis. Den misstänkte har emellertid rätt att under förhöret vara tyst. Man har ingen skyldighet att medverka till att utreda en misstanke mot sig själv. I vissa fall kan det vara klokt att vara tyst under ett förhör. I andra fall kan det vara viktigt att tidigt uppge sin version av händelseförloppet, vid risk annars för att ens trovärdighet kan ifrågasättas om berättelsen kommer först vid en huvudförhandling. Varje situation är unik. Det är därför det är klokt att ha en försvarare att bolla med innan förhöret. Polisen är skyldiga att se till att man får tillgång till en tolk om så behövs.
Nationellt forensiskt centrum (NFC) eller Rättsmedicinalverket (RMV) involveras ofta under förundersökningen för att bedöma tekniska, kemiska eller medicinska frågor som är av betydelse i utredningen. NFC:s analyser av skjutvapen, narkotika och DNA-spår är ofta avgörande för utgången av förundersökningen. RMV analyserar ett stort antal blodprov för att utreda drogpåverkan i samband med misstänkta narkotikabrott och rattfyllerier. Vid utredning av våldsbrott kan RMV:s rättsmedicinska utlåtande ge svar på vilken typ av våld som kan ha orsakat brottsoffrets skador.
Ibland kan din egen advokat inhämta teknisk bevisning. Advokaterna vid Prio advokatbyrå har t.ex. i vissa mål inhämtat egna utredningar av professionella som de sedan gett in till domstolarna med lyckat resultat.
Åklagare kan, som en del av förundersökningen, besluta att en person ska gripas och anhållas. Det kan t.ex. handla om att man är rädd att den misstänkte ska förstöra bevis eller till och med begå nya brott. Efter några dagar prövas frihetsberövandet av en tingsrätt som kan sen häkta den misstänkte. Det krävs då att åklagaren presenterat viss bevisning för att domstolen ska kunna häkta personen. Det måste också finnas ett skäl till att den misstänkte ska vara inlåst, t.ex. att det finns en risk att den flyr landet. En misstanke kan sedan förstärkas och försvagas. En åklagare kan alltid välja att häva ett frihetsberövande och alltså släppa ut den misstänkte. I Sverige kan man sitta häktad på obestämd tid. En domstol måste alltid besluta om när en åklagare ska vara klar med sin utredning och väcka åtal. Om en åklagare inte hinner klart till den fristen kan den begära mer tid hos domstolen. Det är fullt möjligt att bli häktad för ett brott och sedan bli frikänd efter en huvudförhandling. Det bygger bl.a. på att det är olika beviskrav för att häkta en person och att döma en person.
En åklagare kan, beroende på måltypen, vidta olika utredningsåtgärder under en förundersökning. Det kan t.ex. vara att genomföra en brottsplatsundersökning, där man samlar spår som NFC får analysera. Det kan även handla om att genomföra hemlig telefonavlyssning på misstänkta. Vissa mer ingripande åtgärder måste åklagaren få tillåtelse av från en domare för att genomföra.
I nästan alla grövre brott gör åklagaren beslag. Det kan t.ex. vara att ta en kniv som man misstänker är gärningsvapnet, som man då vill analysera och leta efter DNA. Ofta vill åklagaren titta i den misstänktes mobiltelefon för att kunna se om den misstänkte skickat SMS som binder honom till det aktuella brottet. Vissa beslag, t.ex. en kniv, får den misstänkte inte tillbaka. Andra beslag, så som mobiltelefon, vissa kläder, får den misstänkte tillbaka när utredningen är klar. Om den misstänkte är missnöjd med ett beslag kan den kräva att domstolen prövar om åklagaren har rätt att ta en viss sak i beslag.
En huvudförhandling är det som i dagligt tal kallas för rättegång.
Protokollföraren ropar på målet via domstolens högtalarsystem genom att säga ”Rätten håller huvudförhandling i mål mellan åklagaren och NN. Förhandlingen hålls i sal X” eller liknande.
Då ska den som är tilltalad, alltså åtalad för brottet, och den som är målsägande (brottsoffer) gå in i salen liksom åklagare, eventuell försvarare, målsägandebiträde och särskild företrädare för barn.
En tilltalad som är häktad leds däremot in av vakter.
Den som vill följa rättegången som åhörare kan också gå in.
Den som ska vittna måste däremot vänta. Vittnet ska nämligen inte påverkas av det som sägs tidigare i rättegången. Vittnet ropas in i salen när det är dags för vittnesförhöret.
Ordföranden inleder förhandlingen med att kontrollera vilka som är närvarande.
Då brukar ordföranden också dubbelkolla så att eventuella åhörare inte är vittnen som ska höras senare.
Rätten kontrollerar, i samråd med parterna, om det finns något hinder mot att börja huvudförhandlingen. Det kan till exempel vara om något vittne inte kan komma eller om det har dykt upp ett nytt bevis som det behövs mer tid till att granska. I så fall kan förhandlingen ställas in och tas om vid ett senare tillfälle. Det är rätten som avgör det.
Åklagaren får berätta mer i detalj om varje påstått brott och lägga fram bevisningen. Detta kallas för sakframställning.
Det kan innebära att åklagaren går igenom vissa delar av förundersökningen, t.ex. brottsanmälan, journalanteckningar och andra bevismaterial.
Det kan också handla om att visa bilder eller filmer som åklagaren tycker att rätten ska känna till.
Försvararen eller den tilltalade får också möjlighet att kortfattat berätta om de påstådda brotten och bemöta det åklagaren påstått.
Eftersom rätten bara får döma utifrån det som sagts under rättegången räcker det inte att vittnesmål finns nedskrivna, exempelvis i polisförhören. De vittnen som åklagaren och försvaret tycker är viktiga måste därför höras igen under rättegången.
Alla förhandlingar vid domstolen ska som utgångsläge vara offentliga men i vissa fall kan delar av förhandlingen hållas bakom stängda dörrar.
Stängda dörrar innebär att inga åhörare får följa förhandlingen, varken i salen eller på annat sätt.
Rätten kan besluta när som helst under en förhandling att en del ska hållas bakom stängda dörrar. Ibland gäller det bara ett förhör och sedan öppnas dörrarna igen.
Det kan finnas flera anledningar till att delar av förhandlingen inte ska vara offentlig. Det kan vara uppgifter som styrs av offentlighets- och sekretesslagen. Det kan också vara förhör med en person som är under 15 år eller lider av en psykisk störning. Det är vanligt att mål som rör sexualbrott och barnpornografi hålls bakom stängda dörrar.
Åklagaren går igenom det som står i åtalet, som kallas för stämningsansökan.
Den tilltalade får ge sin inställning till varje åtalspunkt, helt enkelt säga om hen erkänner eller inte. Ibland kan en tilltalad medge att ha gjort det som står i åtalet men neka till att det skulle ha varit ett brott.
Den tilltalade kan också svara på om eventuella skadeståndskrav eller andra av åklagarens yrkanden är rimliga. Det vill säga, om den tilltalade fälls för brottet, tycker hen att skadeståndskraven är rimliga eller borde de av någon anledning vara lägre?
Har den tilltalade en försvarare är det försvararen som svarar för den tilltalades räkning.
Den som är målsägande, brottsoffer, får vanligtvis börja.
Målsägandeförhör: Åklagaren inleder med att ställa frågor till målsägandet. Därefter får också den tilltalade, eller dennes försvarare, ställa frågor.
Även rätten kan ställa frågor till målsäganden för att vara säker på att ha förstått.
I undantagsfall kan förhöret hållas utan att den tilltalade är i salen. Den tilltalade sitter i så fall i ett annat rum och lyssnar eller tittar samtidigt på förhöret.
Förhör med tilltalad: Den tilltalade får berätta om sin syn på händelsen.
Åklagaren får ställa frågor. Finns det en försvarare, ett målsägandebiträde eller en särskild företrädare för barn får de också ställa frågor.
Även rätten kan ställa frågor till den tilltalade för att vara säker på att ha förstått.
Förhör med vittnen: Vanligtvis kontrollerar ordföranden om vittnet har någon koppling till den tilltalade. Är det till exempel en familjemedlem kan vittnet ibland få välja att inte ställa upp.
Vittnet svär vittneseden: ” ”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”. Den som därefter ljuger kan dömas för mened, ett brott som vanligtvis ger fängelse.
Åklagaren får ställa frågor till vittnet. Finns det en försvarare, ett målsägandebiträde eller en särskild företrädare för barn får de också ställa frågor. Har den tilltalade ingen försvarare får den tilltalade själv ställa frågor.
Även rätten kan ställa frågor till vittnet för att vara säker på att ha förstått.
I undantagsfall kan förhöret hållas utan att den tilltalade är i salen. Den tilltalade sitter i så fall i ett annat rum och lyssnar eller tittar samtidigt på förhöret.
När förhöret är slut kan vittnet vanligtvis själv välja att stanna kvar som åhörare eller lämna salen.
Vittnet har möjlighet att begära ersättning för förlorad arbetsinkomst eller andra kostnader hen haft för att komma till domstolen.
En målsägande eller ett vittne som kallats till domstolen kan ha rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst eller andra kostnader man haft för att komma till domstolen.
Det är staten som betalar ersättning utom i de fall då en tilltalad har begärt att ett vittne ska kallas. Då är det den tilltalade som betalar.
En tilltalad som frikänns kan få ersättning av staten för vissa kostnader.
Offentliga försvarare och målsägandebiträden ersätts för sitt arbete av staten. Den tilltalade kan bli skyldig att helt eller delvis betala tillbaka denna kostnad till staten.
Alla förhör spelas in med ljud och bild för att kunna visas i hovrätten om domen överklagas.
Ljudet är offentligt men bilden är belagd med sekretess och ska inte lämnas ut till någon utanför domstolarna. Efter att målet är avgjort förstörs filmerna.
Om du är åhörare kan du komma med på bild om du sitter direkt bakom någon som förhörs.
Genom att förhören spelas in behöver ett målsägande eller vittne oftast inte komma till hovrätten för att lämna sin berättelse på nytt.
Rätten går igenom uppgifter om den tilltalades personliga förhållanden, kallas även personalia. Det handlar om familjeförhållande, arbete, om den tilltalade har ett ordningsamt liv i övrigt.
Rätten tittar också på ett utdrag från belastningsregistret för att se om den tilltalade dömts för brott tidigare.
Ibland har den tilltalade träffat Kriminalvården för samtal i förväg. Kriminalvården skriver då ett yttrande med information om den tilltalade är lämplig för att göra samhällstjänst eller rekommenderas att gå i ett av Kriminalvårdens program.
Genomgången har främst betydelse för vilket eventuellt straff den tilltalade ska få.
Åklagaren lyfter fram de omständigheter och bevis som hen anser talar för att den tilltalade är skyldig.
Vanligtvis yrkar åklagaren på vilket straff den tilltalade borde få.
Ett eventuellt målsägandebiträde får också möjlighet att tala för brottsoffrets del.
Den tilltalade eller dennes försvarare lyfter fram de omständigheter och bevis som hen anser talar för att den tilltalade är oskyldig eller att det finns förmildrande omständigheter.
När alla parter fått slutföra sin talan avslutas huvudförhandlingen och alla utom rättens ordförande, de tre nämndemännen och protokollföraren måste lämna salen.
Om domen kan avkunnas, alltså meddelas i salen, överlägger rätten direkt. Ordföranden och de tre nämndemännen beslutar tillsammans hur rätten ska döma. När de är klara kallas parter och åhörare in i salen igen. Då redovisar ordföranden hur rätten dömer i målet. Domen skickas sedan till parterna.
Om rätten behöver längre tid på sig för att besluta om domen berättar ordföranden vilken dag domen beräknas vara klar. Parterna får domen skickad till sig medan andra intresserade kan vända sig till domstolen för att beställa en kopia.
Den som drabbats av skadan (målsäganden) kan kräva skadestånd av den som orsakat skadan (gärningspersonen). Du bör meddela att du kommer att kräva skadestånd av den som orsakat skadorna, gärna redan vid polisanmälan. Kom ihåg att begära skadestånd från gärningspersonens vårdnadshavare om gärningspersonen var under 18 år vid brottet.
Frågan om skadestånd prövas vanligen av domstolen i samband med den rättegång som handlar om skadan. Åklagaren är i normalfallet skyldig att hjälpa målsäganden med skadeståndet i den rättegång som handlar om brottet, om målsäganden begär det.
Vid vissa typer av brott har brottsoffer dessutom rätt till juridisk hjälp av ett så kallat målsägandebiträde. Det gäller främst vid sexualbrott och våld i nära relationer, men även vid annan brottslighet om det finns särskilda behov. Denna juridiska hjälp kostar inget för brottsoffret och målsägandebiträdet ska bland annat hjälpa till med skadeståndsfrågan. Polis och åklagare kan ge mer information om detta.
Om den tilltalade inte kan betala skadeståndet ersätter staten dig och har en fordran på den tilltalade.
Om gärningspersonen döms för brottet är det vanligt att domstolen bestämmer att personen ska betala skadestånd till brottsoffret. Ibland betalar gärningspersonen skadeståndet direkt, men det är vanligt att gärningspersonen inte gör det frivilligt. Att domstolen dömer någon att betala skadestånd innebär alltså inte att pengarna betalas ut automatiskt till brottsoffret.
Brottsoffret får dock viss hjälp av Kronofogden med att få sitt skadestånd. Om domstolen har beslutat att brottsoffret ska få skadestånd skickar den alltid en kopia av domen till Kronofogden. Kronofogden kontaktar sen brottsoffret och frågar om det önskas hjälp med att driva in skadeståndet. Svarar du ”ja” gör Kronofogden en undersökning av gärningspersonens ekonomi och denna service är i princip gratis.
Om gärningspersonen har pengar, inkomst eller någon utmätningsbar tillgång, ser Kronofogden till att brottsoffret får sitt skadestånd. I annat fall redovisar Kronofogden att gärningspersonen saknar betalningsförmåga, dvs. inte har några pengar att betala skadeståndet.
Om flera gärningspersoner döms för ett och samma brott, och döms att betala skadestånd till brottsoffret, är var och en av gärningspersonerna i regel ansvarig för hela skadeståndsbeloppet. Det kallas ”solidariskt skadeståndsansvar” och tanken med det är att brottsoffrets chans att få sina skador ersatta ska vara så stor som möjligt.
Brottsoffret kan kräva hela skadeståndet från en av gärningspersonerna. Man behöver inte heller acceptera ett förslag om uppgörelse som innebär att en av flera gärningspersoner betalar ”sin del” av skadeståndet. Risken är då att du förlorar din rätt till brottsskadeersättning.
Om den tilltalade skulle du bli fälld och dömd för brottet kommer hen bli skyldig att ersätta staten för den kostnad som den offentliga försvararen inneburit enligt Rättegångsbalken.
Dock kan denna ersättningsskyldighet sättas ned så att hen inte behöver betala mer av kostnaden för den offentliga försvararen än vad hen skulle behövt betala i s.k. rättshjälpsavgift.
Ersättningsskyldigheten kan också begränsas om det finns skäl för det. Vid denna bedömning beaktas hennes brottslighet samt dom personliga och ekonomiska förhållanden.
Liljeholmsbron 6 BV
117 39 Stockholm
vxl: 08-94 50 49
info@prioadvokat.se
Kungsgatan 62, 2 tr
753 18 Uppsala
vxl: 018-25 11 05
info@prioadvokat.se
Om du som klient, som också är konsument, är missnöjd med vad Prio Advokatbyrå har utfört för arbete för dig och har debiterat dig i arvode, så finns möjlighet för dig att vända dig till Advokatsamfundets Konsumenttvistnämnd. Först måste du kontakta oss med ditt anspråk och vi är skyldiga att försöka lösa det i samråd med dig. Går inte det, och vår ansvarsförsäkring inte heller aktualiseras, så kan du vända dig till Konsumenttvistnämnden. Du hittar mer information om den här